onsdag 19 juli 2017

Kravlöst och vilt förälskad - högt upp i det blå

Med tanke på rubriken kanske ni undrar om jag ändrat inriktning på bloggen?  Ni kan vara alldeles lugna (eller kanske lite besvikna :). Den kommer fortfarande att handla om trädgård. Dagens tema är vilda växter som inte ställer så stora krav, och som trivs på ängen. Företrädesvis blå.

På södersidan av huset har vi haft ett torrt, näringsfattigt och besvärligt område som mest sett ledsamt ut. Nu har dock ängsblommorna börjat etablera sig och det har istället blivit en kär del av trädgården. Det är svårt att inte bli förälskad i de försynta blommorna, som växer i det ganska vilda rufset.


Speciellt förtjust är jag i blåklockorna.


Att kråkvickern tagit sig in är jag kanske inte riktigt lika glad åt. Humlorna är dock lika nöjda med den som med blåklockorna.

Ängsklockan är fin och kunde gärna få sprida sig lite mer.

Fältvädden (Scabiosa columbaria) som jag köpte av en odlare och planterade in förra året har inte visat sig igen. Synd! Jag får nog försöka med åkervädd istället. Bilderna nedan är från farmor och farfars sommarstuga. Den är fin och omtyckt av pollinerarna den också.

Grässtjärnblomman är inte blå men får vara med ändå. Så otroligt liten att man oftast inte tänker på att den nästan alltid finns där det finns högt gräs. När man väl upptäckt den är det svårt att inte låta sig hänföras av de små men utsökta blommorna.

Förutom blåklocka, ängsklocka, kråkvicker och grässtjärnblomma växer det rödklöver (Trifolium pratense), alsikeklöver (Trifolium hybridum), vitklöver (Trifolium repens), käringtand (Lotus corniculatus), prästkrage (Leucanthemum vulgare), rödfibbla (Pilosella aurantiaca), röllika (Achillea millefolium) och blodnäva (Geranium sanguineum) på ängen. Det är en osannolik blandning av färger men tillsammans ger de ändå ett harmoniskt intryck.

För att återvända till det blå får jag bege mig till en annan del av trädgården där jag nu planterat min cikoria. Jag frösådde den för två år sedan. Under mellantiden har den stått i en odlingslåda. Den näringsrika jorden där har låtit den bli i det närmaste dubbelt så stor som vad man är van vid att se i det vilda. Nu har den dock fått för arten lite mer normala växtförhållanden, och förhoppningsvis kommer den att smälta in och se naturlig ut när den anpassat sig.


Cikorians himmelsblå blommor är underbara. Varje blomma blommar bara en kort tid men det kommer ständigt nya utmed de för tillfället en och en halv meter höga stjälkarna. (Normal höjd är 0,5 - 1 meter)

Blir man förtjust i cikorians blommor, vilket man lätt blir, och vill ha dem i trädgården bör man vara försiktig. Det finns tyvärr en annan växt med liknande blommor som man ska akta sig för. Parksallaten (Cicerbita macrophylla). Cikorian sprider sig huvudsakligen med frö och är relativt lätt att hålla efter. Parksallaten är också duktig på att föröka sig med frö men har dessutom kraftiga krypande jordstammar som tar sig fram med en hiskelig hastighet. En vinnande kombination för växten men inte för trädgårdsägaren. Man får den överallt och den kväver snabbt annan växtlighet, och till råga på allt är den extremt svår att bli av med. Den är i och för sig vacker med sina blå (blålila) blommor och sina stora ljusgröna bladrosetter som bildar vidsträckta mattor, men den räknas som ett av de värsta ogräsen som finns. Ja, den är kanske till och med värst av alla.

De är ganska lika, så läs på och var extremt försiktig om du tänker plantera in cikoria! 

Nåja, nog om "skönheten och odjuret" för denna gång.

Tänkte börja avrunda och återvända till blåklockorna. Men inte till de små utan till de stora.

Få blommor väcker sådan glädje i naturen som de stora blåklockorna. Rätt som det är står de där, och man stannar upp i steget. Överväldigad. De vilda stora blåklockorna har relativt få blommor i sina klasar medans de förädlade trädgårdsvarianterna brukar ha betydligt fler. Den vilda till vänster i bild har fem vilket är hyfsat många. Kanske tyckte den att den behövde "bossa upp sig" eftersom den fått sällskap av ett frodigt älggräs (Filipendula ulmaria). Den odlade till höger har närmare 25 klockor per stängel.

Till sist ytterligare en förädlad sort. En fylld vit blåklocka. Ljuvlig den också men inte lika välbesökt av humlorna. Iallafall inte när det finns enkla att tillgå.



Funderar på vad som flög i mig när jag satte rubriken.
Kanske var det familjens stundande semester som spelade mig ett spratt.
Längtar!

Önskar alla en fortsatt skön sommar 
- högt upp i det blå -
eller kanske i böljan den blå. 

Kram Anna-Karin

tisdag 27 juni 2017

Det var en gång tre små plantor ....

Nu kunde jag inte hålla mig borta från bloggen längre. :)

Jag tänkte börja år 2014 då jag hade iordningställt en ny rabatt att välja växter till. Att plantera nytt är, tycker jag, bland det roligaste som finns. Det blev bland annat tre små plantor ......


Nedan, längst fram i bild, syns de nysatta plantorna. De var ganska små och ynkliga på den tiden.

Två år senare, våren 2016, såg de ut så här. :)

Mattan de bildat var visserligen ljuvlig, men att plantera julrosor i den kändes inte som ett alternativ. Jag hade tänkt göra det eftersom de båda växterna har samma bladform. Den här med små ljusgröna blad och julrosen med gigantiska mörkare.
Galium odoratum och Helleborus

Hade sett framför mig hur snyggt det skulle bli, men fick ge upp. Suck!

Ni som kommit i kontakt med växten tidigare har nog identifierat den underbara men otroligt "tacksamma" myskmadran (Galium odoratum). Ger man den goda levnadsbetingelser tar den för sig rejält, och vet inga gränser.

I år bestämde jag mig för att den skulle få flytta. Eftersom jag hade ett ganska hopplöst parti under den stora linden (Tilia cordata) tänkte jag ge den ett nytt hem där, och började gräva.
Det är otroligt vad gräsmattetorvor det blir :)
Till slut började jag dock se en ände på grävandet, inblandandet
av ny jord och flyttandet av myskmadra.
Min plan var att först lägga lövkompost, sen tidningar, och till sist ett tunt jordlager överst, för att kväva det trista gräset mellan. Sen tänkte jag att det nog skulle räcka med lövkompost. När jag kommit halvvägs hejdade jag mig. Mindes det enda fina som av egen fri vilja valt att växa i den ogästvänliga miljön bland lindens ytliga giriga rötter. Den fina teveronikan (Veronica chamaedrys) eller mormors glasögon som vi kallade den som barn. Den kunde jag inte förmå mig till att ta bort.
Teveronikan kallas också mormors glasögon, ögontröst eller tjusöga,
eftersom beredningar av växten förr användes mot olika ögonsjukdomar.

Halva området blev således täckt och halva inte. Min kärlek till de vilda små blomstren ställer till det ibland. Hur jag ska lösa problemet är något jag fortfarande funderar över.

Nåväl, jag kommer nog på något vad tiden lider. För det gör den, tiden alltså, och fort går det dessutom.

Myskmadran och teveronikan har nu redan blommat över. Likaså rododendron (Rhododendron), den lilla paradisliljan (Paradisea liliastrum) och den blekgula smörbollen (Trollius cultorum 'Alabaster')  på bilderna nedan.


Den spektakulära rödbladiga perukbusken (Cotinus coggygria 'Royal Purple') 
blommar dock nu. För fullt. (Zon II)


Likaså pionerna ....... 
Underbar pion som jag inte vet namnet på (Paeonia).
Pioner på väg mot full blom (Paeonia lactiflora 'Duchesse de Nemours').
Samma pioner, men något mer utslagna, syns på "headern". 

..... och aklejorna.
Akleja jag drivit upp från frö. Visst är den fin?
Eller kanske liknar den mest en ......
(Aquilegia buergeriana 'Calimero')
...... älg?

Förra året hade vi faktiskt en riktig älg i trädgården.
Jag såg den aldrig själv, men väl en dam som brukar ta sina hundpromenader förbi vår trädgård. Hon hade blivit livrädd. Likaså grannens lilla dotter, som trots det tappert hade försökt att föreviga den på bild, där den låg under vår lind och mosade ner allt gräs.

Kommer den tillbaka för att sova under det stora trädet igen, löser den nog mina problem med såväl myskmadran som teveronikan. Vem vet? :)


Hoppas ni alla har det bra, både ni som har semester, 
ni som går och längtar efter den, och ni som har jobbat klart.
Det är härligt nu, men lite mindre blåst, 
 och mycket mer värme, det skulle vara skönt.

Kram Anna-Karin

torsdag 1 juni 2017

Sommartider

Enligt almanackan börjar sommaren idag, den första juni. Vi har således hela sommaren (juni, juli och augusti) med utflykter, bad, semester, trädgård och annan utevistelse framför oss. En härlig känsla!

För mig har det dock känts som sommar sedan länge. Vem bryr sig om almanackan? Är det varmt och skönt så är det sommar för mig. Förra året fortsatte den hela oktober ut, om jag minns rätt.

Hur som helst! Jag har nu under maj passat på att vara ute och njutit så mycket som möjligt. Tiden har rusat iväg och visst känns det som om det var igår som tulpanerna stod i knopp?

Så här såg det ut då, för läänge sedan, när tulpanerna började slå ut.
De första små bladen på kornellen (Cornus sericea 'Hedgerow's Gold')
har också börjat kika fram och vitsipporna (Anemone nemorosa 'Vestal')
blommar i bakgrunden. Tulpanen heter 'Spring Green'
 Nu har de flesta tulpaner blommat över och bara de riktigt sena står fortfarande kvar.
Vit franstulpan 'Daytona' och laxrosa enkel tulpan 'Apricot Beauty'

Dubbel fylld tulpan 'Blue Diamond' och liljetulpan 'Tres Chic'.
Gillar den olika formen på blommorna tillsammans.
På den vänstra bilden har ogräset fått härja fritt ett tag,
men nu ligger det i komposten :)
 Den skira vårgrönskan har blivit mer mättad och sommarens lummighet börjar ta över.

Också bronsrodgersian (Rodgersia podophylla) har vuxit enormt de sista fjorton dagarna men är fortfarande vackert bronsfärgad med bara lite skiftningar i grönt. Så snygg!

Förutom att växtligheten rusat iväg har det också hänt en del annat. Tomat, paprika, chili, basilika och gurka har fått ny jord och nya krukor.

Till mina katters stora glädje "bor" plantorna numera utomhus och de har därmed kunnat återta första parkett på fönsterbrädorna.
Här vid söderväggen "bor" några av tomaterna.

En annan fördel med flytten ut är att jag nu slipper befrukta blommorna med min akvarellpensel, och att pollinerarna får jobba istället.

De (pollinerarna alltså) verkar sköta sig bra. :)


Bönor, majs och squash har också flyttat ut. Till en odlingslåda.
Jag tänkte att squashen skulle få breda ut sig på botten och att
bönorna så småningom skulle kunna klättra i majsen.
Alla tre älskar värme, näring och vatten.
(Vatten ja. Jag borde skriva lite om det. Kan nog inte låta bli.
Vattenbristen i stora delar av landet är enorm. Grundvattennivån är på
många håll bara hälften av vad den brukar vara. Skördarna riskerar
att gå förlorade eller bli kraftigt reducerade.
Bönderna har ingen chans att vattna igen det som saknas för att få
grödorna att sätta strå som de ska. Det är riktigt illa, så låt oss
hoppas på regn (varvat med sol och värme) i sommar.)

Andra växter har bara flyttat ut lite grann. Till altanen. :)


Åter andra har inte flyttat alls. De har bott ute hela tiden. Det är vintersådderna som växer så det knakar. I den infällda lilla bilden syns lunddockorna (Glaucidium palmatum 'Album') som jag är så glad för.

Ville är jag också superglad i, även om han far runt bland jordgubbsblommorna som en vilde och försöker äta upp mina prydnadsgräs. Det finns ju ett område med stor saftig kvickrot att mumsa på. Hur tänker han egentligen?

Tiden går som sagt fort och det händer massor hela tiden. Det är alltid något att längta efter. Inget vill man missa.
Att få se de här rododendronknopparna slå ut ser jag verkligen fram mot.
Det är en hybrid vid namn 'Belkanto'
(Rhododendron 'Belkanto')

Den här rabarberpajen väcker också mitt habegär.
En bit av den vill jag inte bli utan.

Eftersom jag helst är utomhus på sommaren kommer jag inte att blogga lika mycket en tid framöver. Lite grann blir det förstås, men i mindre utsträckning än tidigare. Till hösten återkommer jag som vanligt. Förhoppningsvis med nya längtansfyllda bilder.

På återseende en bit in på sommaren.
Tills dess. Ha det supergott alla!

Kram Anna-Karin

fredag 12 maj 2017

En klumpig pollinerare, grödor som vill ut, och några fagra blomster

Med nattfrost och riktigt kalla dagar har växterna fått bo kvar inomhus. Många har gått i blom och väntat förgäves på besök från humlor och bin. Istället har en konstig manick varit och hälsat på dem.


Det har fungerat bra och massor med paprika och chilifrukter är redan på gång.

Och snart ser det ut att vara tomaternas tur att få besök av pollineraren med den konstiga penseln. Mjuk och god som en humla men inte riktigt med den rätta känslan.

Med alla frösådder kvar inomhus är det trångt. Här syns slanggurka, blomsterböna och majs. Men också palmkål, kalibos, squash, bindsallat och en del annat är med och trängs.

Den orientaliska liljan (Lilium 'Gizmo') som vaknade tidigt i våras är också kvar inne. Normalt blommar den i juli - augusti men har på grund av stugvärmen tjuvstartat. Eftersom den doftar som en parfymfabrik och ger familjen huvudvärk har den fått flytta till pannrummet. Där gör den nu dahliorna sällskap. Stackarn!

En annan växt som också står i kruka är den grå klockliljan (Frittilaria uva-vulpis). Jag bar runt den lite och testade var den skulle passa.

Bollvivan (Primula denticulata) är från förra årets frösådd. Planterade den i höstas så den har inte blivit så stor ännu.

Kungsängsliljan (Fritillaria meleagris) har varit med i några år men är alltid lika välkommen.

 Likaså fänrikshjärtat (Dicentra).

Backsipporna (Pulsatilla) blommar alltjämt. De har blommat riktigt länge i år på grund av kylan. Det kan kanske ses som en fördel, även om den knappast väger upp nackdelarna med vintertemperaturer i maj. Underbara är de i alla fall!

Tulpanerna har börjat bekänna färg. De är riktigt sena i år. En del som normalt blommar i april har kommit igång först nu. T.ex. Orange Princess och kejsartulpanen (Orange Emperor).







Tulpaner är underbara! Både när de slagit ut och som här, strax innan. Tänkte det var bäst att passa på och fota dem nu. Med den värme som kommit idag, 14 grader jämfört med 3 igår, så lär det gå fort.

Tänkte avsluta med en bild tagen genom rutan. Till skillnad mot förra gången jag gjorde så, så är nu fönstret nyputsat.

Småfåglarna besöker fortfarande frömatarna flitigt. Till och med domherren kommer dagligen. Innan jag själv tar fredag kväll och äter något gott ska jag gå ut och fylla på lite.

Kram och God Helg!