tisdag 26 januari 2016

En trädgårdsbok är aldrig fel

Kvällarna i januari är ganska långa och mörka och vad kan då vara skönare än att krypa ner under en värmande filt och låta sig inspireras av en bra trädgårdsbok. Som många av er vet så har jag nyligen fyllt år och på önskelistan stod förstås trädgårdsböcker, varför jag nu har mycket nytt och spännande att välja på och låta mig inspireras av.

När jag ligger och läser brukar jag ta den här sängen i vårt
lilla gästrum i anspråk. Soffan brukar vara ockuperad av vår
dotter och våra två katter och sängen i sovrummet på
andra våningen känns lite off. Här är det lite avskilt
men man känner sig ändå delaktig
i vad de andra har för sig.
En av de böcker jag fick var SMAKFULLT! av Karin Eliasson.
Titeln på boken är verkligen väl vald och fångar på pricken
bokens innehåll. Smakfullt som i goda frukter, bär, nötter och
kryddor,  och smakfullt som i vackert och estetiskt tilltalande.
Boken handlar om hur man skapar en underbar trädgård
genom att odla just frukter, bär, nötter och kryddor. Den
är mycket inspirerande med fina bilder samtidigt
som den är informativ med ett lärorikt
och matnyttigt innehåll :-)
Ibland ligger jag en stund och grunnar lite och låter det som jag har läst sjunka in. När jag gjorde det igår fick jag syn på min första trädgårdsbok där den stod i bokhyllan.
Så här såg den ut, anno 1984. Det gäller att verkligen njuta
av den vackra bilden av äppelblom på omslaget,
för några fler färgbilder bjuds det inte på.......
.... däremot 46 sidor med information om alla växter (alltifrån
pumpa till sammetsblomster) som de kunde komma på
presenterat som på bilden ovan. Det finns säkert en del
matnyttigt att hämta i den här boken också,
men det gäller att inte somna.
Boken är på 258 sidor och det känns som om författarens ambition var
att verkligen få med allt. Här kan man till exempel läsa om vad man
bör tänka på när man ska köpa trädgårdsspruta. För att bespruta
fruktträden rekommenderar författaren en stor spruta så man inte
behöver fylla på så ofta. Han tycker också att man ska välja en
som går lätt att bära på ryggen så att man kan ha armarna fria
och för att det inte ska bli så tungt.
Tack och lov ser man inga trädgårdsmänniskor som traskar
runt med stora sprutor på ryggen idag. 
Om min gamla boken inte innehöll en enda fin bild så innehåller
den här desto fler. I Dina drömmars gröna trädgård  av Carina
Bergius lyfts de gröna växterna fram. Författaren har besökt
olika trädgårdar som går i grönt och där blommorna är få eller inga.
Mycket inspirerande och något för mig som har lite svårt att
motstå vackra blommor och som behöver tänka
mig för så att det inte blir för rörigt.
En annan riktigt inspirerande och fin bok är Trädgårdsvinter
av Sanna Töringe. Boken handlar om det som är vackert
under höst, vinter och tidig vår, och hon visar verkligen
att en trädgård kan leva året om. 
Till sist en riktigt bra bok som jag fick för närmare ett år sedan,
men som jag ständigt återkommer till. Den är skriven av  Karin
Janrik som arbetat som trädgårdsarkitekt i över 25 år och Viveka
Ljungström som är journalist och, som nog många känner till,
också chefredaktör för Allt om Trädgård. Också här är bokens
titel talande. Den heter TRÄDGÅRDSFORM - VACKRARE
TRÄDGÅRD MED ARKITEKTENS VERKTYG,
och hjälper läsaren att tänka lite mer som en
arkitekt när man planerar trädgården.
Nu kanske det kan verka som om jag mest ligger i gästsängen och läser, men som så mycket annat så blir det inga längre stunder. När jag får tillfälle så är det dock mycket skönt.
För det mesta sitter jag här och det är inte så dumt det heller.

Hoppas ni har det lite lugnt och skönt ibland ni också, med eller utan trädgårdsböcker.
Kan man förresten ha det utan trädgårdsböcker?  :-)
Kram Anna-Karin

lördag 16 januari 2016

Gnistrande snö, klarblå himmel och olika nyanser av brunt

De växter som inte gömts i det tjocka snötäcket eller är vintergröna är just nu bruna. Sällan pratar man om alla vackra bruna nyanser trots att brunt är en av de vanligast förekommande färgerna i naturen. Jorden eller myllan som är grunden för all växtlighet är brun och uppvisar många olika nyanser beroende på var i världen man befinner sig, och också förstås beroende på vilken kvalitet jorden har. Jorden kan vara mörkbrun, terrakotta, ockra, beige, gråaktig och mycket mer. Hos oss i Sverige är en riktigt frisk och livgivande jord mörkbrun och doftar gott. Riktiga jordkännare, som t.ex. vinodlarna i Italien, säger att en bra jord dessutom ska smaka gott för att ge en bra skörd. Först jordsmakning och sen vinprovning alltså. Nån som brukar provsmaka sin jord?  :-)

Nåväl, när våren kommer så längtar vi inte efter brun jord utan efter spirande grönska, så ska man njuta av brunt i naturen så är nog rätt tid nu. De bruna blomställningarna som sitter kvar på träd och buskar, vinterståndarna som reser sig ur det gnistrande vita, eller nästan lite blåvita, snötäcket och de bruna trädstammarna och grenarna som tecknar sig mot den klarblå himlen och bildar sköna kontraster. Visst är det vackert!

Syrenhortensians (Hydrangea paniculata) vackra
blomklasar som nu är gyllenbruna....
.....solhattens (Echinacea purpurea) bruna fröställningar
med den vita vintermössan på....
.... kärleksörtens (Hylotelephium telephium) alltid lika
vackra lite brunröda vinterståndare....
.... den vackra gamla tallen (Pinus sylvestris) vars
stam skiftar i olika bruna nyanser....
....de stora trädens lite gråbruna grenverk som tecknar sig
mot den intensivt klarblå vinterhimlen....
Ask (Fraxinus exelsior)
Glanskörsbärets (Prunus serrula) brunröda stam och
grenar som gör vinterträdgården extra vacker....
.....ormhasselns (Corylus avellana `Contorta`) bruna grenverk som är
som allra vackrast på vintern när snön ligger ovanpå och följer
varje liten krumelur och snirkel som grenarna bildar....
.....vassen (Phragmites australis) som bildar stora böljande
fält och skiftar i milda bruna toner....
.... vassen (Phragmites australisi strandkanten och solens
strålar som ger det isande kalla vattnet
en lite varm brun  ton....
...den bruna vassen (Phragmites australisi kanten (som
knappt syns men som man ändå lägger märke till)
som passar så bra ihop med vinterns kalla
vita och blåa nyanser.....
(När bilden togs var det 19 minus så det fick gå snabbt.)
Visst är brunt vackert, och som allra vackrast tycker jag, som sagt, att det är på vintern. Brunt, blått och vitt tillsammans är en svårslagen färgkombination som skänker stillhet och harmoni. Brunt anses vara vår mest jordnära färg och den sägs signalera närhet och trygghet och kanske just därför passar den så bra till blått som ju är lite mer där uppe i det blå men ändå lugn och stabil.

Avslutningsvis vill jag citera Sonia Delaunay:

"Den som förstår att uppskatta färgrelationer, hur en färg påverkar en annan, dess kontraster och disharmonier, garanteras en oändligt varierande föreställning."

Just nu, efter några dagars isande kyla med 15-19 minusgrader, så visar termometern på -10 grader så jag ska säga hej då för den här gången och ge mig ut i det vackra vädret och den vackra naturen .... med lite tur kanske jag får lite fräsch brun gyllene solbränna... :-)

Ha det riktigt gott denna underbara vinterdag!
Kram Anna-Karin

måndag 4 januari 2016

Naturens finurlighet fascinerar, igen

Att natur och trädgård är ett av mina största intressen är nog ganska lätt att gissa sig till. Min passion för humlor har nog ni som följt mig på bloggen också kunnat ana er till, och kanske har det också märkts vid några tillfällen att jag är barnsligt förtjust i träd.

När jag ser ett riktigt stort träd stannar tiden. Jag kan inte bara passera utan att stanna till för att titta upp genom den mäktiga kronan, känna på den skrovliga barken och fundera över hur gammalt trädet är och vilka historiska skeenden som passerat revy under dess levnad. Det är en mäktig känsla!

Det är också ganska mäktigt att veta att gamla träd faktiskt växer så det knakar och att de växer fortare ju större de blir. Man tänker gärna att tillväxthastigheten avtar med stigande ålder, men enligt en forskningsrapport i Nature har man visat att tillväxthastigheten hos de flesta trädarter (87%) istället ökar med stigande ålder och storlek. Ett träd med en stamdiameter på 100 cm har en genomsnittlig viktökning på 100 kilo per år medans viktökningen bara är ca 30 kilo hos ett träd med hälften så tjock stam. Man har undersökt 670 000 träd från sex kontinenter.

Få träd berör mig lika mycket som riktigt gamla ekar (Quercus robur).
Stammen är enorm och kronan likaså. Den här eken gissar jag
har levt i 500 - 600 år eller kanske ännu mer.
Det här är en betydligt yngre ek (Quercus roburmed en enorm
tillväxtpotential. 
Forskningsrapporten i Nature som jag nämnde ovan visar
att förhållandet mellan stammens och bladverkets volym förhåller sig så att
om stammens diameter ökar tio gånger så blir den totala bladvikten
100 gånger större. Alla dessa blad tillverkar sen näring till trädet
som kan växa snabbare och snabbare ju större det blir.
Träd kan förstås inte bli hur gamla som helst, och det är nog
en väldans tur att naturen ordnat det på så vis att träden så
småningom åldras och dör de också.  Om träden hade haft
evigt liv och bara blivit större och större så skulle de nog
ha varit lite väl stora nu :-)  Den här eken (Quercus robur)
är på sin ålders höst som för en ek innebär de
300 sista åren av sitt tusenåriga liv. 
Att stora träd växer mer och producerar mycket mer bladmassa kom vi människor på 2014. Redan innan denna upptäckt insåg vi det allvarliga i att en stor del av världens skogar avverkas eftersom trädens bladverk tar upp koldioxid och avger syre. Den nya kunskapen innebär att de stora trädens betydelse för vårt klimat har underskattats rätt rejält. Deras betydelse för att minska växthuseffektens följder, som beror på atmosfärens ökande koldioxidmängd, är mycket större än vad vi trott. 

När vi väl tagit ner världens stora träd kan vi inte ångra oss, och det lär dröja många år innan de nya vi sätter vuxit upp. Vi människor är nog inte alltid så smarta som vi tror. Naturens vishet däremot upphör aldrig att förvåna.
Nåväl, mannen som cyklat fram till den här stora boken (Fagus sylvatica)
kände nog vördnad för det stora trädet. När jag kom fram stod han och kollade
hur långt runt trädet han kunde nå, något som de flesta av oss säkert
har provat någon gång. Han ville tyvärr inte vara med på bild. 
Avslutningsvis får det bli två bilder från min trädgård där två jättar växer.
De vackra bladknopparna ovan är från min ask (Fraxinus exelsior) och ....

.... visst längtar man lite efter bladsprickningen och vårens fräscha grönska nu
när ljuset börjar komma åter och man kan känna att vi går våren till mötes.
Bladen är från min lind (Tilia cordata).

God fortsättning!
Vi är på väg mot vår!
Kram Anna-Karin