torsdag 7 december 2017

Vår skog

Skogen i fråga är egentligen inte vår. En del är privatägd, men till största delen tillhör den Hammarö kommun. Att jag kallar den vår beror på att den ligger fem minuter bort och att vi ofta brukar gå där. Det är skönt att komma ut i naturen, och när det bara är att slänga på sig skorna och traska iväg är det enkelt. Hela promenaden tar en timme och den tiden är lätt att ta sig. Skulle skogen legat långt bort hade det varit bökigare och tagit mycket längre tid, och säkert inte lika ofta blivit av.

Jag vet att det funnits planer på att bygga bostäder på "vår" skog. Det är ett superattraktivt strandområde nära centrum, dagis, skolor, lekplatser m.m. Än har det inte blivit av, och jag hoppas att det aldrig blir det heller. Är övertygad om att vi människor behöver de lättillgängliga grönområdena i vår omedelbara närhet. Att vi mår bra av att vistas i naturen. Oavsett om det är en hel skog eller en mindre dunge. En äng eller en park.

När vi gick vår lilla skogsrunda förra gången tog jag med kameran. Marken var täckt av frost  och ljuset var så härligt att  jag inte kunde låta bli. Vi har gått här många många gånger, men slås ändå alltid av hur vackert det är.

Om ni vill får ni hänga med. Det blir några reflektioner, men mest bilder.

Vacker skog

Vacker skog

Frostnupen ljung

Vacker skog

Vackra lavar

Härliga kuddar

Nu har vi gått halvvägs och kommit runt till den del av skogen som ligger i söder och som vetter mot Vänern. Här finns nästan ingen frost kvar, men den lågt stående solen bjuder på ett förunderligt färgspel. Här står också den sten som vi som läst Asterix identifierar som en bautasten.

Vacker natur

Eftersom den till skillnad mot de andra stenarna saknar mossbeklädnad så verkar det som om Obelix ställt dit den helt nyligen. Hade den funnits där när vår dotter var liten hade hon definitivt inte kunnat motstå frestelsen att klättra upp på toppen. Det kan nog inte dagens småttingar heller gissar jag. :)

Den är vacker nu, men blir nog ännu finare sen när den intensivt gröna mossan har brett ut sig.


Vacker natur

vacker natur

Vacker natur

Strand vacker natur


Vacker natur

Om vi tittar tillbaka åt det hållet vi kom ifrån ser vi några hus på andra sidan viken. Sommarstugor och före detta sommarstugor som byggts om till permanentboende. Bakom dem tar storskogen vid. Där börjar också en två mil lång vandringsled som går genom skog och äng, förbi golfbanor och småbarnsbad, för att så småningom sluta vid öns faktiskt ganska maffiga klippbad. Otroligt vackra promenadvägar där också, men inte lika nära och inte lika lätta att ta sig till när man bara har en liten stund över.

Vacker natur

Vänder vi oss i färdriktningen igen så tar skogen snart slut. Bakom det lilla huset med blå knutar ligger ett sommarstugeområde och efter det Möruddens badplats med campingområde och stugby.

Vacker natur


Ibland när jag går där genom vår skog så tänker jag på min barndoms skog. Skogen där vi lekte och byggde kojor. Skogen som inte låg vid någon sjö, men som det rann en bäck som blev bredare och bredare igenom. Hur vi tävlade om vem som kunde hoppa över på det bredaste stället. Det var som höjdhopp men istället för att riva ribban så plumsade man i när man nådde sin nivå. Det var ganska lerigt och jag minns min mammas lätt ifrågasättande men ändå roade min när jag kom hem. Gång efter gång.

Jag kände skogen väl men kan idag inte identifiera var bäcken gick fram. Rann den vid MAX eller kanske vid ICA MAXI? Kanske har den blivit parkeringsplats eller tvåfilig kringled. Eller kanske är det LEO.s LEKLAND som ersatt min bäck. Det skulle ju passa bra. Lek som lek. Eller Plantagen, eller MediaMarkt eller......

De barn som växer upp i mina barndomstrakter, i Skövde, har nu ingen skog att vara i. De har fått ett gigantiskt köpcentra istället. 

Men vår skog står fortfarande kvar. Det är underbart.




KRAM
Anna-Karin

söndag 3 december 2017

Koll på kålen men inte på datorn

För några dagar sedan hände det som jag länge befarat. Min dator kraschade. Den hade under lång tid blivit segare och segare men gav nu upp helt. Min gamla trotjänare blev alldeles svart och okontaktbar. Turligt nog hade jag all information på internet och på externa hårddiskar så inget av värde gick förlorat. Mer än datorn då förstås. :(

Har sedan kraschen ägnat en hel del tid åt att läsa på om datorer. För en datornovis som mig var det mycket att sätta sig in i innan jag vågade mig på att köpa en ny. I förrgår skickade jag dock iväg beställningen. Spännande och lite nervöst. :)

Tänkte återkomma med en del matnyttig info, för såna som mig, som inget kan om datorer, senare när jag fått min nya. :)

Nu blir det istället något helt annat, även det matnyttigt. Det blir kål.

Jag tycker kålen är en av våra mest fantastiska grödor.

Den är vacker, god och nyttig.

Nero di Toscana, Kalibos, Red Russian, Brassica oleracea, Brassica napus

Nero di Toscana, Kalibos, Red Russian, Brassica oleracea, Brassica napus

Nero di Toscana, Kalibos, Red Russian, Brassica oleracea, Brassica napus

Brassica napus 'Red Russian', Brassica oleracea 'Kalibos
Visst är bladen vackra med sin violetta ådring?

De tre sorternas kål på bilderna ovan är:
1. Grönkål Brassica napus 'Red Russian'
2. Grönkål Brassica oleracea 'Nero di Toscana' (oftast kallad svartkål eller palmkål)
3. Spetskål Brassica oleracea 'Kalibos'


'Red Russian' går utmärkt att så direkt på friland, växer snabbt och levererar massor med nya fräscha blad under hela säsongen. Bara att plocka in allt eftersom.

Brassica napus 'Red Russian'

Brassica napus 'Red Russian'
När plantorna är unga är bladen gröna. Allteftersom får de
mer violetta inslag men smaken är densamma.
Grönkål Brassica napus 'Red Russian'
Svartkålen behöver enligt mina erfarenheter förkultiveras, men också den ger rejäl utdelning sett till nedlagd arbetsinsats. Det är den godaste grönkålen av alla och den går att skörda långt in i december om inte kylan blir för svår. Klarar utan problem några minusgrader och är som lätt frostnupen ännu godare än innan.

Brassica oleracea 'Nero di Toscana'
Svartkålen har verkligen superläckra blad.
Grönkål Brassica oleracea 'Nero di Toscana' (svartkål, palmkål)

Spetskålen, som också måste förkultiveras, är mer lyxig. Varje planta kräver ca 60 x 60 cm odlingsutrymme och ger bara ett huvud var. Betydligt sämre utdelning än de andra sorterna, men ack så god. (På de första bilderna i inlägget har huvudena inte börjat bildas än, men man kan se att bladen börjar dra ihop sig i mitten av plantorna.)

Brassica oleracea 'Kalibos'
Här har dock ett litet huvud av den röda spetskålen 'Kalibos' mognat fram.
Brassica oleracea 'Kalibos' 


De här kålsorterna, liksom den mycket dekorativa purpurkålen, har så vackra blad att de absolut gör sig fint i vilken rabatt, plantering eller kruka som helst, om man inte har en speciell köksträdgård att odla i.

Det finns dock ett par saker som är väl värda att tänka på när man odlar kål.

För det första: man bör tillämpa växelbruk. Kål ska inte odlas i samma jord tätare än vart sjunde till åttonde år varför man måste ha många olika odlingsplatser att rotera mellan, eller byta ut jorden mot ny varje säsong. Om man odlar i kruka eller i en mindre odlingslåda är ett jordbyte lätt. På friland kräver det lite mer. Anledningen är den fruktade klumprotssjukan som kan sprida sig i jorden om kålen återkommer för ofta, och som kan göra jorden obrukbar för kålodling i decennier framåt. Observera att många grödor som inte heter någonting med kål också kan vara kålväxter, t.ex. pak choi (Brassica rapa) m.fl.

För det andra: det finns fler kålälskare än vi. Kålfjärilens larver lever uteslutande av kål. De vuxna fjärilshonorna lägger klumpvis med ägg, som sedermera utvecklas till glupska larver, på kålbladens undersidor. De här larverna som i dagligt tal kallas "kålmaskar" är ett riktigt gissel. Får de hållas äter de rent. Kålplantorna behöver skyddas, speciellt när de är små, och duken man använder måste hålla tätt. Minsta glipa och fjärilarna hittar in utan problem.

Längst bak syns locket med fiberduk jag använder till kålen innan
den vuxit sig stor och blivit mera motståndskraftig. 

Vill man vara på den säkra sidan bör kålen skyddas under hela odlingssäsongen. Duken man använder måste vara tillräckligt tät så att inte fjärilarna kommer in, men den får inte vara för tät. Då blir det för varmt får kålen, som föredrar en lite svalare temperatur.

Jag tar bort mitt skydd senare under sommaren och plockar istället bort de ägg jag hittar. Det blir en del angrepp men oftast inte värre än att maten räcker till oss också. Senare på hösten, när kålen trivs som bäst, minskar mängden angrepp och då kommer det massor med nya och fräscha blad. Runt spetskålen plockar jag dock extra noga. Det kommer ju inga nya huvuden, tyvärr. Det är lite oseriöst, men jag odlar bara i mindre skala och tycker det är bökigt med dukar som ska lyftas av och på hela tiden. Är nog lite lat. :) Men jordgubbarna och bigarråerna, de nätar jag in. Annars tar skatorna och trastarna allt.

Brassica oleracea 'Nero di Toscana'
Bladen är lite angripna men de flesta är hela och fräscha.
Brassica napus 'Red Russian', Brassica oleracea 'Nero di Toscana'
På den här bilden är spetskålen skördad. men de båda
grönkålssorterna står kvar, och fortsätter alltjämt att växa till sig.
Brassica oleracea 'Nero di Toscana'
Frost och frostnupna blad.
Brassica oleracea 'Nero di Toscana'
Efter frost. Fortfarande lika krispiga och fina blad.
Som ni nog gissat är jag förtjust i kål, och att kunna gå ut och skörda av sin egenodlade är härligt. Många är nog lite rädda för att odla kål men jag har odlat i många år och tycker att det är en av mina tacksammaste grödor, kålmaskarna till trots.

Kål, morötter
Gott! Gott!
Brassica oleracea 'Kalibos'
Supergott!
Den röda spetskålen (som inte är någon rödkål) har
en fantastiskt mild fin smak och är underbar som rå,
med lite olivolja, flingsalt och citronsaft.
Lite nötter eller frön till passar också bra. :)
Brassica oleracea 'Kalibos'
Sann njutning på gång ......
Brassica oleracea 'Kalibos'
...... också här bara olivolja, flingsalt och citron, men
med lite värme så att kålen har karamelliserat.

Det var då det.
Idag är det första advent,
och jag ska snart gå ut och plocka in svartkål till lunch. 
Än står den kvar och är lika fin.
Efter lunchen blir det bullbak med Ella och skidskytte med maken. 
Nästa vecka kommer förhoppningsvis min nya dator,
och snart är det jul. :)
Då blir det enligt tradition hos oss,
grönkålssoppa med skinkmacka. 



Men till dess,
en riktigt skön första advent,
till er alla.
Kram Anna-Karin



onsdag 15 november 2017

Chili

Jag tycker det är roligt att odla chili, och frukterna man får är farligt vackra. Chili har det där lilla extra som behövs för att sätta pricken över i vid matlagningen. Chili har också det där som kan ta över alla andra smaker totalt, bränna hål i munnen och få tårarna att rinna. Allt beroende på sort.

En härlig syn. Tycker jag.
Chili är utmanande och lockar till att tänja på gränserna. Hur mycket klarar jag? Var går min gräns? Är jag på gränsen nu eller kan jag ta ett steg till? Chili inbjuder ibland till tävlan, till "Chilichallange"och till att "skoja" med någon. Roligt? Kanske. Farligt? Definitivt.

Det finns otroligt många fina chilisorter att välja på, och vad man tycker är för hett varierar, såklart. En del tycker nog all chili är oätbar, medan andra tycker att den måste upp i styrka rejält för att det ska vara något bett i den. När vår dotter Ella blev bjuden på en chilikryddad rätt hos en kompis för några veckor sen trodde hon att hon skulle svimma. På riktigt, som hon uttryckte det. Själva åt de obehindrat och tyckte det var i mildaste laget. De hade inte haft i så mycket som de brukade för Ellas skull. Och jag som tycker att vi äter kryddstarkt i vår familj och att Ella är rätt van. Jag ryser.

Hur het en chili är mäts i scoville eller SHU (Scoville Heat Units). För närvarande leder sorten 'Carolina Reaper' värstingligan med 1 400 000 - 2 200 000 scoville. Den kommer troligen snart att puttas ner till andraplatsen av en ny sort, 'Dragon´s Breath Pepper', som håller på att testas men som inte har släppts än. 2 480 000 scoville har uppmätts i dess frukter. Det här är extrema värden, och de som övertrumfar varandra med att ta fram hetare och hetare sorter är nog lite "galna". Men de ser det väl som en sport, som att leka med vilda kobror eller liknande.

Det som ger chilifrukterna deras hetta är ämnet capsaicin. Ju högre innehåll desto fler scoville. Paprika ligger på 0 - 100, jalapeno på 2 500 - 5 000 och rent capsaicin på 16 miljoner scoville.

Det mesta capsaicinet sitter i frukternas frön, fröfästen och mellanväggar. Genom att avlägsna dessa sänker man hettan rejält.

Genom att äta regelbundet ökar man toleransen. :)


Nåväl, jag är nog precis som de som tar fram värstingarna, lite galen, jag också. Bland de chilisorter vi odlat i år återfinns 'Scotch Bonnet'.


Årets chilisorter hos oss:

1. Capsicum chinense 'Scotch Bonnet'
Namnet har den fått eftersom frukten liknar en viss typ av skotsk hatt (Tam o´Shanter hat). I övrigt har den inget med Skottland att göra. Chilisorten växer framförallt i Västindien och det är den som ger många karibiska rätter deras unika smak. Den används särskilt mycket i jamaicansk och caymansk matlagning. Om man ber om het peppar på de karibiska öarna är det högst sannolikt den här man får. Den är en av de hetaste i värden, ungefär 140 gånger starkare än jalapeno, men har ändå långt kvar upp till de som är allra värst. Den går att äta, och rätt tillredd så är den till och med riktigt god. Men det gäller att mumsa med förstånd :) I rått tillstånd orsakar frukten yrsel, domningar i händer och ansikte, svår halsbränna och diarré. Handskar och skyddsglasögon vid handhavandet rekommenderas.

Capsicum chinense 'Scotch Bonnet', Havannapeppar, Bahama mama, the Jamaican Hot, the bahamian, Martinique Pepper

Bilderna på frukterna ovan tog jag innan vi åkte på semester i somras. Jag lät dem sitta kvar för att de skulle få mogna fram ordentligt. Från att ha varit kyla och torka hela våren och sommaren så vände vädret när vi var borta. Det blev kyla och regn, och regn och ..... frukterna de ruttnade. Jag var lite sur då. :(

Turligt nog hade plantan klarat sig och nu har jag nya frukter på gång inne på fönsterbänken. Jag har ätit  'Scotch Bonnet' tidigare men inte som egenodlad. Det ska bli spännande att prova. Om jag vågar. Hjälp!

Capsicum chinense Scotch Bonnet
Några 350 000 scoville lär det inte bli på fönsterbänken,
men hettan kommer nog att räcka ändå.
'Scotch Bonnet'

Övrig fakta:
'Scotch Bonnet' tillhör släktet habanero, och en av de hetaste släktingarna är Caribbean Red Habanero Pepper med upp till 445 000 scoville.
Scotch Bonnet har en helt annan smak än habaneropeppar. Mer aromatisk och fruktig, men med nästan samma hetta. :)
Går från grönt, över orange till rött när den mognar.
Styrka - mycket het.
100 000 - 350 000 scoville
Andra namn är Havannapeppar, Bahama mama, the Jamaican Hot, the Bahamian och Martinique Pepper.


2. Capsicum annuum 'Peperoncino Calabrese' - italiensk flerårig chili från Kalibrien
Den här italienska chilin från Kalibrien är betydligt snällare än sin heta släkting från Karibien. Peperoncino Calabrese anses ha en kryddig lite bitter smak som passar bra till bland annat pastarätter, pizza, som krydda i salsa, som inläggningschili eller som smakgivare i olivolja.

Går från grönt till djuprött när den mognar.
Styrka - medelhet
10 000 - 30 000 scoville
Flerårig, beskärs på hösten och övervintras inomhus i ljust läge.

Capsicum annuum Peperoncino Calabrese

Jag sådde den sent och först nu börjar den mogna, inne, i köksfönstret. Tänker snart skörda, och ser med förväntan fram emot att testa de få frukter vi fått. Normalt ska den vara rikbärande och ge stora vackra kompakta knippen med frukter som kan hängas direkt på tork. Turligt nog är den ju flerårig, så bättre lycka nästa år, hoppas jag. Blir det en till lika usel sommar (vilket det givetvis inte blir, eller hur) så får den bo inne då.


3. Capsicum annuum 'Biberiye Tursu' (Rosemary Pickles) - flerårig turkisk peppar
Om de båda ovanstående sorterna gav en synnerligen knal skörd så gav den här lilla turkiska chilin en desto större. Hur mycket frukter som helst hela tiden. Den är mycket högavkastande och passar bra när man har dåligt med utrymme. Trivs utmärkt på balkongen eller i köksfönstret.

Biberiye Tursu används flitigt i turkisk matlagning och kan hittas hos i stort sett varje grönsakshandlare i Turkiet. Frukten är krispig och har en låg hetta som gör att den passar i de flesta maträtter. Den går även utmärkt att äta rå i t.ex. sallader. Det är också vanligt att man gör inläggningar på frukterna och smaksätter med dill, persilja och andra kryddor.

Går från ljusgrön till gul med mörka inslag, för att sen bli orange, och slutligen som mogen röd.
Styrka - mild
Scoville ?
Beskärs på hösten och övervintras inomhus i ljust läge.

Capsicum annuum Biberiye Tursu

Capsicum annuum Biberiye Tursu

Capsicum annuum Biberiye Tursu
Det mognade fram nya frukter hela tiden. De ser små och
"giftiga" ut men är mycket milda och goda.
Biberiye Tursu - Rosemary Pickles


4. Capsicum annuum 'De Cayenne' - Cayennepeppar
Cayennepeppar, som inte är någon peppar utan en chili, är ett samlingsnamn för en grupp sorter inom arten spanskpeppar (Capsicum annuum). Gruppen är uppkallad efter staden Cayenne i Franska Guyana. Ett land som ligger i Sydamerika och som gränsar mot den karibiska ö-världen, vilket för oss tillbaka till de lite hetare smakerna igen.

Gröna frukter som mognar fram till rött.
Styrka - het
30 000 - 50 000 scoville (Samma som för Tabasco.)


Capsicum annuus De Cayenne


5. ICA - chili - två sorter
Chilin inhandlades på ICA. Vi tyckte den var god och tog frön. Den blev en favorit . Lättodlad, massor med frukt och lagom hetta. Vi odlar den nu varje år, men har ingen som helst aning om vad det är för sort.

Så kan man göra. Det finns så mycket frön i vardagslivet man aldrig tänker på att ta tillvara på.

chili


Den här, som vi också odlar varje år har tillkommit på samma sätt. Den är bara lite hetare än vanlig paprika och får nog betraktas som extremt mild. Men god.

chili

I och med den här sorten, den milda okända, så var jag framme vid den sista av de sex sorterna vi odlade i år. Det var inte världens bästa odlingsår (den kallaste sommaren på flera hundra år) men riktigt kul ändå.

Avslutningsvis kommer några bilder från omhändertagandet av skörden.

chili
Chili på tråd som .........

chili
...... får hänga och torka. 

chili
Skördad chili som fått sitta kvar och torka på plantan. Det går bra det också,
om man inte vill ha den på tork någon annanstans

chili
Chili som plockades in omogen när kylan kom.
Ingen fara, den mognade snart fram i värmen inomhus.

Hacka, hacka ........

chili
Att använda handskar är inte så dumt. I Cayennepepparen har
"kärnhusen" tagits bort för att mildra hettan i blandningen.

chili
Torka, torka ....... och förvara på burk.
Underbart att kunna plocka fram senare. 
Att odla och ta hand om chili är som sagt roligt. Snart ska jag skörda de sista av årets frukter, och snart ska jag så de första fröna inför nästa års säsong. Den ena säsongen hinner knappt sluta förrän nästa tar vid. Det är fint, för visst behöver vi lite flammande röd hetta nu i höstrusket och vinterkylan. Nu när trädgårdens blommor gett upp. Ja, alla utom ....

.......  rosen ;Clodagh McGredy'.
Men så har den lite hetta i sig också, inte karibisk men väl australiensisk.

Dags för chili,
eller dags att chilla?
Hur som helst,
ha det riktigt gott alla.

Kram Anna-Karin